Busungen

I dag har dagmamman haft sele på Moa i matstolen. I förrgår var hon fem före att ramla ner därifrån (tur att foten hade fastnat). Det är den första flickan på trettio år som dagmamman måste sätta fast i sele i stolen. Vild eller något? Öh nä inte alls. Hon har påriktigt energi för tio barn men det är ingen dum tjej det här. Hon lyder jätte bra, lär sig fort namn till bilder. Säger jag att ”det här är ett plåster” och jag frågar henne i morgon var plåstret finns så vet hon tammituppen var det är. Hon verkar ha minne som ett geni. Säger vi att hon ska föra ett rosk i roskiset så gör hon det. Våran lilla busunge som ofta vill dela med sig av pussar och kramar till folk som är på besök. (Hoppas att hon inte är lika pussgalen i tonåren!)